- Killarna är faktiskt väldigt trevliga, säger jag till Katia.

 - Ja, det är de verkligen, säger hon.

Jag hur det kurrar i Katias mage och jag fnittrar åt hennes min när hon tittar upp.

 - Ursäkta, jag är hungrig, säger hon och skrattar.

 - Jag med.

 - Hoppas de kommer med maten snart, säger hon innan det börjar ringa i hennes telefon.

 - Vem är det? 

 - Felix, säger hon och trycker på den gröna knappen.

 - Ta högtalare! säger jag snabbt.

Katia flinar åt mig innan hon trycker på högtalarknappen.

 - Hallå? Säger hon.

 - Hej, det är väldigt lång kö på pizzerian så ni får välja om ni vill vänta i typ 30 minuter till eller så går vi till Thai restaurangen och beställer där istället? Hör jag Felix säga.

 - Bestäm ni, det spelar ingen roll för oss, säger hon.

 - Okej, Omar vill verkligen ha pizza så jag tror vi står här då.

 - Okej.

 - Vänta lite, har du högtalare på?

 - Japp! 

 - Är Lova där? 

 - Japp!

Det blir tyst i telefonen en stund innan jag hör Omar säga i bakrunden:

 - Har ni pratat klart?

Jag skrattar till och hör Felix svara honom.

 - Hej Lova! Säger Felix helt plötsligt.

 - Hejsan, säger jag och ler lite. 

 - Jaja, vi ses sen, säger han snabbt och lägger på.

Katia flinar åt mig och jag känner hur mina kinder hettar.

 - SLUTA!! Skriker jag åt henne.

 - Någon är visst lite kär!! Säger hon och skrattar.

 - TYST!! Han gillar ändå inte mig, det märkte du väl i telefonen! 

 - Vi får väl se, han var bara blyg, säger hon och ler innan hon reser sig upp och går ut ur rummet.

20 minuter senare...

 - Dukar du fram tallrikar? Frågar Oscar.

Jag nickar och går ut i det lilla köket och tar ner 7 tallrikar och ställer de på bordet.

 - Jag tror du får ställa fram en till, jag tror Felicia ska komma, säger Ogge.

 - Vem är Felicia? Frågar jag honom.

 - Det är Felix storasyster, säger han innan han går ut i köket och kommer tillbaka med en till tallrik.

 - Tack, säger jag och han ler tillbaka.

Felix dukar fram bestick och glas och Daff ställer fram pizzan på bordet.

 - Dags att hugga in! Ropar Omar och sätter sig snabbt vid bordet.

Alla börjar skratta innan de också sätter sig på stolarna. Jag sätter mig mellan Oscar och Felix. Efter 5 minuter kommer en tjej in som jag gissar är Felicia. 

 - Hejj!!!! Säger Felix glatt och slänger sina armar runt henne.

Jag ler åt dem. 

 - Vad ler du åt då? Frågar Katia.

 - Vad ler du åt då? Härmar jag henne med en konstig röst som får killarna att skratta.

Felicia kramar om killarna och sen går hon fram till mig.

 - Hej! Felicia heter jag, säger hon och drar in mig i en kram. En mysig kram. 

 - Hej! Jag heter Lova, säger jag och ler.

 - Trevligt att träffas, säger hon och jag ler.

Alla sätter sig vid bordet, och jag på samma plats, mellan Oscar och FELIX. 

 - Var det gott? Frågar Felix precis när jag ätit upp första biten. 

Jag nickar och ler mot honom.

 - Du får ta mer! Säger Daff.

Jag ler och tar en till pizzabit. Jag är alltid så blyg!!

Killarna studerar mig när jag äter pizzabiten och det gör mig obekväm. Jag kollar konstigt på dem.

 - Oj, förlåt, säger Oscar och slutar stirra.

 - Varför kollar ni!?

 - Jag kollar för att du är söt, säger Felix som får mig att rodna. Jag kollar ner i bordet för att dölja mitt ansikte.

När jag kollar upp ser jag hur Katia ger mig en blick som betyder "Sa ju det". Jag ger henne en grimas och tar en tugga av pizzan. Varför sa han så? Ingen kan bli kär i mig...det är ju helt omöjligt, och framförallt inte HAN. 

När alla har ätit klart och vi dukat undan så har jag fortfarande det han sa i huvudet.

 - Hallå? Miss Drömmare? Säger någon som får mig att vakna ur mina tankar. Felix.

 - Oj, förlåt, säger jag.

 - Säg inte förlåt, säger han och stryker bort en hårslinga från mitt ansikte.

Jag kollar förvånat på honom och det blir en pinsam tystnad som Omar avbryter.

 - Dags för myskväll!! Ropar han och snafsar åt sig lite godis ur skålen. 

 - Ät inte upp allt! Säger Oscar och tar skålen och springer iväg.

 - Inte du heller! Ropar Ogge.

Felix och jag skrattar åt killarna som slåss för godiset.

 - Vilken film vill du se då? Frågar Felix.

Jag rycker på axlarna och svarar:

 - Ni får bestämma.

Felix ler och tar fram en film ur skåpet. 22 Jump Street.

 - Vilken blir det? Säger Omar så upphetsat att jag och Felix bryter ut i skratt.

 - 22 Jump Street, säger jag efter vi har skrattat klart.

Omar rycker filmen från Felix som hoppar på honom. Jag skrattar och tar filmen från Omar och ger den till Oscar.

Oscar sätter på den och snart sitter vi alla ihopkurade i soffan. Jag bredvid Felix. My lucky day <3

Omar slänger i sig godis och till slut får Ogge säga till honom. Jag ser hur Omar skäms och jag kryper över Felix och kramar honom. Jag tar en godis och ger till honom utan att killarna ser. Omar ler och kramar mig hårt.

Efter filmen är det dags att säga hej då. Jag kramar om killarna och sen åker vi hem..

 - Nu är vi snart framme! Ska det bli kul att träffa killarna? Frågar Katia och svänger in på en gata.

Jag nickar till svar och lutar huvudet mot rutan. Det ska bli kul men jag orkar bara inte svara. Katia kollar konstigt på mig innan hon för ögonen på vägen. Hon svänger in på en parkering och parkerar närmast studion. Jag knäpper loss mig och hoppar ur bilen innan jag kommer på att jag glömt mobilen. Jag kastar mig in i bilen snabbt och tar min mobil.

 - Tonåringar och mobiler, säger Katia och låser bilen.

Vi går in i huset och Katia visar mig vägen till rummet där killarna ska vara. Hon öppnar dörren och jag kollar upp från mobilen. En kille med ljust hår och glasögon sitter där inne.

 - Hej Lova! Säger han när han ser mig och går fram till mig och drar in mig i en kram.

 - Hej, säger jag tyst.

Är det här verkligen någon i The Fooo? Han ser inte ut som i den åldern som Katia sa att de skulle vara.

 - Är du med i The Fooo? Frågar jag.

Katia och killen kollar på mig några sekunder innan de båda bryter ut i skratt. Jag ger de en konstig blick och de slutar skratta.

 - Jaha, du skojade inte? Säger han och kollar på mig.

Jag skakar på huvudet och kollar ner i marken för att dölja mitt knallröda ansikte.

 - Nej, jag med i The Fooo Crewet, säger han.

Jag nickar och kollar upp igen. Han ler snällt mot mig innan han kommer på att presentera sig. 

 - David, du kan kalla mig Daff, säger han och ler.

 - Okej, du vet redan mitt namn, säger jag oet. Jag går mot sofforna och tänker sätta mig men skräms av att några hoppar fram bakom draperiet som hängch ler.

 - Jag ska bara gå och hämta killarna, säger han.

Jag nickar och han och Katia går ut ur rummer för ett litet rum. Jag hoppar till och slår i benet i soffbordet. 

 - Aj, säger jag tyst och håller handen för benet. 

Sen märker jag vilka som hoppat fram. Killarna.

 - Oj, gick det bra? säger en kille med mörkt hår och springer fram till mig.

 - Ja, jo det gick bra, säger jag och tar bort handen från benet. 

- Är det säkert? 

Jag nickar och kollar upp där killarna står och kollar oroligt på mig. Jag skrattar till.

 - Jag är okej, säger jag och går fram till dom.

Killarna nickar och drar in mig i en kram, en och en.

Killarna presenterar sig som Omar, Felix, Oscar och Oscar.

 - Du kan kalla mig Ogge, säger den ene Oscar och ler mot mig. Jag ler snällt tillbaka när jag känner att han verkar lite nervös. Den där Felix, är riktigt söt. Jag studerar honom en stund innan Daff och Katia kommer in och vi alla vänder oss mot dem.

 - Jaha, men där är ni ju killar, säger Daff och ler.

 - Ja, vi gömde oss, säger Omar och hoppar upp och ner. Han är så gullig. 

 - Godmorgon gumman, vi åker nu, hör jag mamma säga.

 - Okej, säger jag och ger henne en kram innan jag lägger mig ner i sängen igen.

 - Vill du att pappa ska komma upp också? Frågar mamma.

 - Neej, säger jag och lägger kudden över ansiktet.

Mamma suckar och säger hej då innan hon går. 5 minuter senare hör jag hur bilen åker iväg. 

Jag har aldrig haft en bra relation med min pappa. Vi pratar inte ofta, han jobbar 7 dagar i veckan och vi hinner bara ses ibland. Jag är ofta arg på honom för att han aldrig är hemma, han säger alltid "Jag måste jobba". Jo, visst, jobba är ju viktigare än sina barn. Jag suckar innan jag sätter mig upp i sängen men jag lägger mig ner igen. 

 - Lova!! hör jag Katia ropa från nedervåningen.

 - Jaaaa!!?? 

 - Vi åker om 20, ropar hon.

Jag sätter mig snabbt upp ur sängen, jag hade glömt att jag skulle följa med henne till studion idag. Jag springer till garderoben och tar fram en gul t-shirt med små svarta prickar på och en stor rosett vid bröstet och mina ljusblåa jeans. Sen sminkar jag mig med lite mascara och lite läppglans. Smink är inte min grej riktigt. Jag springer snabbt ner till Katia som står i badrummet och fixar sig.

 - Det finns pannkakor i kylen om du vill ha, säger hon medans hon borstar klart sitt hår.

 - Med hår i eller? Säger jag och öppnar kylen.

Katia ger mig en undrande blick innan hon fortsätter att borsta sitt hår. Jag tar ut tallriken och värmer de lite i mikron. Jag häller på sylt och grädde på pannkakorna och sätter mig vid bordet.

 - Du har fått ett brev som ligger på bordet, säger Katia och ler stort innan hon springer upp på övervåningen.

Jag tar upp brevet och öppnar det.

Hej Lova, jag vet att jag bara jobbar och jobbar, jag är ledsen för det. Efter resan ska jag försöka vara mer med dig, jag lovar. Hoppas du har det kul med killarna! De är jätte trevliga ;)  Älskar dig! <3
Från din älskade pappa.

Jag lägger ner brevet och suckar. Om det han sa bara var sant, tänker jag innan jag äter upp pannkakorna.

Förlåt för ett kort kapitel men mamma tvingade mig att sova eftersom jag måste upp tidigt imorgon. Imorgon kommer ett till kapitel! <3